Nr 2

Bok nr 2 i utmaningen blev En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna.

Madelaine Matthews äger en liten hattaffär i en av Dublins äldste och mest charmiga gator, South Anne street. Efter hennes död är det hennes dotter Ellie som tar över affären. Ellie vet inte vad hon ska göra med affären i början, men bestämmer sig för att fortsätta att realisera sin mammas drömmer om en fantastisk hattaffär och efter mycket arbete gör hon den till sin egen med sitt personliga perspektiv. Man möter hennes breda kundregister, hennes vänner och en och annan charmig kille…
Jag tycker att detta är en helcharmig bok som är en bra brytning om man vill bort från alla mörka deckare. Söt och lättläst! Detta är en perfekt pocket att ha med i handväskan och läsa på bussen. Ett lättläst men detaljrikt språk skapar en närhet till karaktärerna. Beskrivningarna av Dublin och dess innevånare var riktigt bra och det kändes som om man varit där och sett det med egna ögon. Självklart är det även lite romantik med i bilden. Det kanske inte är en bok man minns och för alltid bär med sig, men den var lagom lättsmält och mysig.

Av mig får den ♥♥♥♥  av 5 möjliga.

Annons

Fredagsmys

Nu är det snart dags för fredagsmys här hemma. Ljusen är tända och cola, popcorn, vindruvor, Polly mm står uppdukat vid TV:n. Snart börjar Let’s Dance. Vi får se hur många danser lilla E orkar se innan hon somnar ikväll… sist var det nog 2,5 🙂 Vi andra brukar kunna hålla oss vakna åtminstone till nyheterna! *hi hi*

Jag mår bättre efter en dags vila hemma i soffan med TV, bok, film och sömn. Oron över den lill* i magen har släppt och nu är jag så utvilad att jag nästan klättrar på väggarna!

I morgon vankas simskola för lilla E, sedan lunch på stan och klippning för både E och J. Efter det ska vi skjutsa lilla E till sin mormor och morfar, för hon ville väldigt gärna åka dit och sova över natt. Vad J och jag ska hitta på i morgon kväll får vi se…

Inget bra

Jag är så trött idag. Har knappt sovit en blund i natt. Har bara legat och oroat mig…
Igår kväll fick jag småblödningar och de har inte riktigt gett med sig.
Det ”trycker på” nedåt och igår hade jag lite sammandragningar. Inte kul alls! Det känns inte som någon bra idé när man är i vecka 22 av sin graviditet. 😦
Men nu är jag i alla fall hemma och ska vila. Efter att ha pratat med barnmorskan i morse kände jag mig lite lugnare och åkte in till jobbet en sväng. Men efter lunch gav jag upp och åkte hem. Gick bara runt och oroade mig och mådde dåligt.
Under kvällen har jag bara tagit det lugnt och myst med J och lilla E, som har varit världens duktigaste tjej idag. J var med henne och tog MPR-vaccin med klassen och hon klarade det galant, trots mycket oro innan. Min stora, fina, duktiga tjej!! ♥

Shoppingsugen

Kom på idag att det är evigheter sedan jag gick och shoppade senast. Om man inte tar med panikartade snabbrundor på lunchen… Vad jag är sugen på nu är en slapp eftermiddag på stan med någon trevlig människa. Massor av affärer och fika och mys. På önskelistan står allt ifrån mammakläder till grejor till lilla E:s nya rum och kanske också till bebisens rum. Det borde ju passa bra så här i löningstider. Någon som är sugen på att följa med?

Vecka 22

Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.

Barnet: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.

Egna anteckningar: Nu har jag en riktig mage, det ser inte ut som om jag bara gått halvvägs om vi säger så… jag undrar hur stor den kommer att bli? Jag har varit supertrött och att äta tillhör inte mina favoritsysselsättningar just nu… man kan säga att jag tvingar i mig lite mat då och då för att jag måste. I fredags var jag på ett snabbt besök hos min BM, som kollade HB och blodtryck och beställde en hel massa andra tester för att kolla att inget var fel. HB:t låg på 100 (efter att ha ätit en järntablett varannan dag sedan i julas) och blodtrycket på 110/60 efter 20 min rask promenad. Nu blir det till att äta järn varje dag istället… hoppas jag kommer att piggna till nu då!

Maria Montazami väskkollektion

Ny tänker jag tjata igen…
Jag har nu sett massor av bilder från Formex-mässan och releasen av väskkollektionen som Maria Montazami har designat i samarbete med Bixio och jag är kär!!! I en intervju sa hon att priserna kommer att ligga ”från 4 500 kr och nedåt”. Liiite över min budget, men det struntar jag i! Det är ju italienska skinnväskor och en sådan måste man väl få ha i alla fall? Vad sägs om dessa godbitar?

(Bild lånad från Maria Montazamis blogg)

(Bild lånad från Posh24.se) Den här blev snabbt min favorit och  får väldigt gärna flytta hem till mig! *hint* till nära och kära…

Nr 1

Då var det dags att rapportera bok nr ett i min utmaning för 2011; att läsa 50 böcker på ett år.

Den första boken jag läst ut är Som ett eko av Diana Gabaldon. Jag köpte den på bokmässan i september, men det är först nu jag har haft tid att läsa den. Detta är del sju i serien om Claire Beauchamp och Jamie Fraser och den är, precis som de andra böckerna i serien, en riktig tegelsten på dryga 1000 sidor.  Serien är svårt att sätta in i genre, eftersom den är en romantisk berättelse som varvas med historia och lite science fiction (tidsresor). Böckerna kretsar kring en tidsresande brittisk kvinnlig sköterska (Claire) från 1900-talet och en skotte från 1700-talet (Jamie). Böckerna utspelar sig i Skottland, Frankrike och Amerika. Jag läste den första boken i serien när den precis kommit ut på svenska, för typ 20 år sedan, och sedan dess har jag köpt dem så fort de funnits tillgängliga i bokhandeln. Eftersom de är så tjocka så tar det 3-4 år mellan varje bok – minst! Jag har alltid älskat de här böckerna och jag läser om hela serien då och då… Övriga titlar i serien är: Främlingen, Slända i bärnsten, Sjöfararna, Trummornas dån, Det flammande korset och Snö och aska.
Om du vill veta mer om böckerna eller om författaren, kolla gärna in på Diana Gabaldons hemsida, där finns allt och lite till om man är intresserad av Claire, Jamie och de andra.
Av mig får boken ♥♥♥♥ av 5 möjliga.

Saknad

Idag är det en sådan där dag då lilla E ska åka till sin pappa. Han hämtar henne efter skolan, så vi sa hej då redan i morse. Det är väl egentligen inget konstigt med det. Vi har ju haft det så här i ett år nu. Det är ju inte ens länge hon ska vara borta den här gången – bara över helgen. Hon har ju faktiskt varit här i två veckor istället för en den här gången eftersom hennes pappa har varit på kurs. Helt underbart har det varit att ha henne här, även om det varit lite si och så med min ork…
Jag tycker att det är lika sorgligt varje gång hon åker och det gör J också. Vi går runt och tjurar båda två någon dag tills man har vant sig vid tystnaden. Fast jag undrar om man någonsin egentligen vänjer sig?
Jag brukar stänga dörren till hennes rum å fort hon har åkt, så jag inte behöver tänka på att det är tomt där inne…

Nu är det fyra timmar sedan hon gick till skolan och jag saknar henne redan massor!
I helgen vill jag att vi ska börja förbereda hennes nya rum, så hon känner att vi tänker på henne även när hon inte är här! Mitt lilla ♥.

Ännu mer på önslistan

Igår när jag kikade runt på diverse inredningsreportage på nätet hittade jag en supermysig trätavla jag gärna vill ha i mitt sovrum eller vardagsrum. Jag tror att jag kan övertyga J utan större problem. Vad sägs om denna?

Finns att köpa bland annat hos Det lilla huset. Den känns verkligen som ”jag” och står riktigt långt upp på ”vill ha-listan”!

Normalt?

Dagarna springer iväg. Jobba, äta, sova är det som gäller… det känns som om jag bara ”tar mig igenom” veckorna nu. Ingen ork till något extra finns. Som tur är så fixar oftast J maten på kvällen och jag däckar i soffan direkt efter jag har ätit. De senaste kvällarna har jag släpat mig till sängen redan vid nio-tiden, helt slut. Jag undrar om detta verkligen är normalt, att vara så orkeslös?
Det enda jag orkar förutom just jobba och äta är att mysa hemma med lilla E och J… jag kan knappast minnas när jag gjorde något annat senast!

God natt från en tröttmössa…