Den här morgonen stördes familjefriden av att lilla E (8 år) bara totalvägrade att gå till skolan! Hela morgonen var full av skrik och tjat och gråt. Efter en halvtimmas gråt och tandagnisslan och ilska så kröp det fram att hon ville inte gå på grund av att det var gymnastik i skolan… Igår på ”lekgympan” på fritids hade de andra tjejerna varit arga på henne och kastat bollar på henne för att de tyckte hon var så dålig i någon bollsport! Hon hade blivit ledsen och låst in sig på toaletten. Jag kan helt klart förstå att hon inte vill vara med om något sådant igen. Lösningen blev alltså en lapp till gymnastikläraren om att hon inte behöver vara med på gympan idag. Sedan måste jag ju ta tag i fritidsledarna och prata om detta. Det känns konstigt att man låter ett gäng tjejer ha ”gympa” själva utan någon vuxen på plats.
Så i morse var jag alldeles sönderstressad och sen till jobbet. Fast det värsta var att skicka E till skolan så ledsen. Dessutom ska hon till sin pappa ikväll, så jag kan inte fortsätta prata med henne ikväll och se så att hon mår bra. Usch, det är jobbigt att bara ha henne hos mig varannan vecka och mornar som såna här tar verkligen musten ur en…