Bok nr 19 för i år blev Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren

”Hur närmar man sig ett träd? Hur börjar man en föreställning? Hur skriver man en sång? En färdbok över hur man går till väga när man inte vet hur man ska gå till väga. En öppen och personlig berättelse om musikskapandet och livet – om den mödosamma vägen till en färdig skiva.” – så beskrivs boken hos bokhandlarna.
Eva Dahlgren skriver med skön självironi och boken rymmer många olika sinnesstämningar. För den musikintresserade är det en intressant bok i eftersom man får ta del i hela processen av hur en skiva blir till. För icke musikintresserade är det också bra läsning, för allt skapande följer liknande mönster, och detta är en berättelse som de flesta människor nog kan känna igen sig i. Man påminns om vilken lång och tung och svår process som skapandet kan vara, oavsett om det gäller musik eller text eller bild.
Boken är väldigt trösterik och väldigt rolig. Det känns både hoppfullt och sorgligt på en gång att hon också har världens kval när hon skapar, långa perioder när allt låter illa och alla idéer är dåliga. Det blir ju bra till sist.
Den här boken ger mig lust att skriva och vara kreativ. Jag har läst den hur många gånger som helst och jag älskar den lite mer för varje gång jag läser den.
Den får ♥♥♥♥♥ av 5 i betyg.