Nu känns det nästan som att det är lika bra att ge upp. Igår eftermiddag intog nästa infektion min redan slitna kropp. Dags för mitt livs första öroninflammation (vid 38-års ålder) att bryta ut. Hemska plågor och till slut så började det låta massor i örat och så började det rinna vätska någon gång i natt.
Idag blev det ett besök på vårdcentralen där man konstaterade att det var fullt utvecklad öroninflammation med hål på trumhinnan på ena sidan och även andra sidan på gång. Dessutom har jag ensidig bihåleinflammation, vilket jag egentligen redan visste.
Resultatet blev en antibiotikakur och återbesök om 3-4 veckor.
För att spä på det hela ytterligare så har lilla prinsessan fortfarande feber och så blev det till slut stora prinsessans tur att bli sjuk. Hon kom hem från skolan redan innan lunch med feber och ont i huvudet och kroppen. Nu ligger hon utslagen i sin säng…
Vad har alla för sig som inte vabbar och/eller är sjuka?