Bilder tagna efter 22 på kvällen i somras.
Lillprinsens sömn blir allt sämre. Det har gått troll i allt vad nattningsrutiner heter. Något måste vi göra fel. Tidigare har vi lagt honom i sängen efter välling och mys och han har somnat där av sig självt och oftast sovit hela natten. Men så lärde han sig att han kan klättra ur spjälsängen och då gör han det så fort han vaknar, oavsett om det är morgon eller mitt i natten. Han kan komma upp 4-5 gånger på en natt och vara redo för lek.
”Lägg barnet när barnet är sömnigt. Det är ingen mening med att försöka lägga ett barn som är piggt.” Nehej, då får vi inte många minuters sömn här. Lillprinsen visar endast upp trötthet på förmiddagarna mellan 11 och 12, annars är han hur pigg som helst. Vi försöker få honom att varva ner och bli sömnig med alla möjliga medel, men det hjälper inte. Så fort han själv märker att han börjar klippa med ögonen och vara nära att somna så far han upp som skjuten ur en kanon.
Min första semestervecka gick jag sammanlagt gått 1,7 mil med lillprinsen i vagnen för att söva honom enligt Runkeeper. Bäst somnade han i bilen så vi åkte ofta bort på eftermiddagarna och gav barnen middag, välling och hela kitet innan vi satte dom i bilen och åkte en lång sväng för att de skulle somna. En kväll körde maken i 2,5 timmar bara för att få honom att somna…
Han är alltså väldigt svår att få att somna på kvällen och vi har i sommar kunnat lägga honom mellan 22 och midnatt de flesta kvällar. Trots detta vaknar han ett antal gånger på natten och går dessutom upp mellan 04 och 05 på morgonen.
Maken läste den här artikeln från Vi Föräldrar. Där står bland annat att:
”Bland barn med sömnbesvär som Elisabet Hagelin mött finns en liten dominans av ”kraftfulla pojkar”. De är intensiva till sitt temperament, lite mer krävande än andra barn och varvar upp när de är trötta.”
Det känns igen. Dock står det inte om någon lösning på problemet. Jag sliter mitt hår i frustration och känner att vi måste få hjälp!
Fortsättning följer……
Annas fotnoter 
Åh fy
Man vet inte hur jobbigt det är pigga och icke-sovande barn förrän man varit där själv. Jag vet vad jag pratar om, har en 5,5-åring med nattskräck och nattlig hyperaktivitet. Jag gick in i väggen tillslut. Nu är det lite bättre, både med ungens sömn och min vägg 😉
Hoppas ni finner ngn bra lösning som funkar för både er och ert barn!