Detta trots, trots, trots! Varför skynda sig med påklädning när vi redan är sena till förskolan när man kan leka istället.
På ett par dagar har vår annars så godmodige lille prins genomgått en total personlighetsförändring och blivit till ett litet trotsmonster.
Han får frispel och skriker, bits och slåss så fort han inte får som han vill. Det kan handla om kläder, hur han ska sitta på stolen när han äter, vilken ordning vi går ut genom dörren eller ner för en trappa, nästan om vad som helst! Detta är väldigt tids- och energikrävande för oss som föräldrar och för hans syskon! Men man ser att det är minst lika jobbigt för honom själv.
Jag läste den här artikeln hos Föräldrar och barn om tvååringar och trots. Där står bland annat en förklaring till vår situation:
”När barnet är mellan 2 och 3 år upptäcker det två förfärliga saker. För det första att andra människor också har en egen vilja och för det andra att denna vilja kan gå tvärs emot deras egen, säger psykoterapeuten Louise Hallin”
Det är med andra ord bara att bita ihop och hjälpa honom igenom denna tuffa period vilket är lättare sagt än gjort ibland.
Vad har ni för erfarenheter av tvåårstrots?
Annas fotnoter 
Ja, det var ett tag sen (yngsta är 7 år) men om man vet vad det handlar om och tar det lugnt och odramatiskt så kan man lösa det. Jag brukade typ repetera samma mening 100 gånger, t ex nu ska du gå och sova. Ingen diskussion, bara lugn.
Usch, fy och blä. Ve och fasa för trots! Vet precis vad du går igenom. Det är frustrerande och tålamodet räcker helt enkelt inte till. Är så tacksam att jag har andra i familjen som kan avlasta. Men ja, det är väl egentligen bara att vara bestämt och stå ut…