Jag tänkte köra en Throwback Thursday igen. Här är en bild från någonstans runt år 2000. Jag hade paus från studierna (jag läste till bibliotekarie) för att vara vice ordförande i studentkåren med inriktning mot utbildningsfrågor. Det var en rolig tid som gav många erfarenheter.
Detta är inlägg 87 av 100 i initiativet #Blogg100 som går ut på att skriva minst ett blogginlägg om dagen i hundra dagar med start den 1 mars 2015.
Nu när sommaren närmar sig (hoppas vi) så flyttas blickarna utåt. Jag vill leva trädgårdsliv och ha en mysig utemiljö hellre än att pyssla med heminredning.
Bloggaren Krickelin ska sälja sitt hus i Varberg och detta ligger såklart på Hemnet. Även om inte inredningen i huset är riktigt min stil så väger trädgården upp allt!!! I den här trädgården hade jag kunnat flytta in direkt!
För en gångs skull visar jag nästan inga inredningsbilder, utan bara trädgårdsbilder, för här är det det som är viktigt (enligt mig).
Så titta och njut! Om ni vill se hela annonsen så finns den här hos mäklaren.
Ok kunde som sagt inte låta bli ett par inredningsbilder. Jag älskar detta allrum/arbetsrum.
Vilka kontraster man har i livet ibland. Igår kväll satt jag på förberedande föräldramöte inför hösten då stora prinsessan börjar i högstadiet. Det blir mycket ansvar för henne och ett annat arbetssätt och man hoppas att barnen (de är ju fortfarande barn när de är 12 år) är mogna ansvaret när hösten kommer. Man pratar redan nu om att de ska arbeta mot målen i 9:an och det är långsiktig planering på det mesta.
Idag lämnade jag två exalterade småttingar på förskolan där de idag firar förskolans dag. Det hängde ballonger utanför dörren, frukostbordet var festligt dukat och efter frukost ska de gå till parken och fira tillsammans med de andra förskolorna. För barnen är detta jättestort och roligt och de tänker inte framåt i tiden över huvud taget. Vad som händer i morgon är ett oskrivet blad och man längtar inte efter något som ska komma (utom möjligtvis en födelsedag.)
Som sagt – stora kontraster blir det och nu var det lite extra påtagligt eftersom det inte var så många timmar emellan de båda mötena. Fast var tid i livet har ju sin charm tycker jag och nu har jag ju förmånen att få njuta av två helt olika perioder i mina barns liv på en gång.
Man kanske helt enkelt njuter lite mer då, när man vet vad som komma skall? Vad säger ni andra som har sladdisar?
Annas fotnoter 