I fredags var det äntligen dags för mitt besök hos specialistläkaren för mina händer. Det var en omtumlande upplevelse framför allt eftersom min diagnos ändrades.
Jag har inte karpaltunnelsyndrom har jag fått veta. Det har nästan försvunnit helt med hjälp av skenorna, vilket är bra såklart.
Men ont har jag ju och det är inte så konstigt för jag har en inklämd ulnarisnerv i armbågen. Detta påverkar styrkan och funktionen i högerhanden. Det är inte lika lätt att operera säger läkaren och det är ingen garanti för att man blir bättre av operationen. Han är inte villig att boka någon operationstid förrän han sett resultatet av alla undersökningar och är helt övertygad om att det är sista utvägen med en operation.
Han ska begära in mina testresultat från nervledningstestet som gjordes i april och sedan har vi en telefontid i nästa vecka. Efter det får vi se vad som händer, men jag hoppas det finns något de kan göra som gör att jag slipper ha så ont hela tiden!
Så från att vara beredd på en operation på tisdag och sedan vara smärtfri (när läkningen är klar) så är jag tillbaka på ruta ett. Jag får mer och mer ont för varje dag och känner att styrkan i armen försvinner men jag vet inte vad som kan göras, hur illa det är eller när jag kan få hjälp.
