Barn med egen vilja

Igår satt en lapp i entrén på förskolan om att idag (1 april) skulle det firas påsk och barnen fick gärna komma utklädda.

I morse fixade jag till lilla prinsessan lite grand som en påskkärring, men lillprinsen blev vansinnig när han skulle bli påskgubbe. Det fanns inte med på hans världskarta!

Det blev lite klurigt men jag löste problemet. Jag lämnade således en påskkärring och en brandman på dagis (en brandmanströja och lite mustasch och skägg blev en snabb och lyckad quick-fix). Som ni ser på bilden ovan så var de jätteglada över detta.

Låter ni era barn bestämma själva i liknande situationer?

Annons

Påskkärring eller ej?

Idag lämnade jag en prinsessa och en jultomte på förskolan.

Igår vid lämning på morgonen stod det en lapp till föräldrarna att barnen fick vara utklädda idag om de ville. Det första jag tänkte på var påskkärring, men det ville inte lilla prinsessan när vi skulle klä på oss i morse. Hon ville absolut inte bli målad i ansiktet och ha sjalett!

Efter lite funderingar och titt i garderoberna så blev det en nöjd och glad prinsessa och en minst lika glad tomte som gick till förskolan. När vi kom dit möttes vi av Stålmannen och två poliser och det fanns inte en påskkärring så långt ögat kunde nå.
Jag pratade lite med en av pedagogerna innan jag gick och vi konstaterade att det är kul att man får göra som man vill och inte måste vara påskkärring (även om det är påsk).

Visst är det kul med traditioner, men när man nästan tvingar barn att vara utklädda till något de inte känner sig fina i så är det väl inte roligt längre? Jag minns när stora prinsessan var liten (vi bodde då på annan ort) och alla skulle vara påskkärringar på förskolan. Det var långt ifrån alla barn som gillade det!

Jag har också sett till exempel riddare och pirater i luciatåg. Hur gör ni? Låter ni era barn klä ut sig till det de vill eller styr ni efter ”säsong”?