VAB-torsdag

Idag är jag alltså hemma med två små snoriga och hostiga barn som planerat. Man är sköterska, fredsmäklare, pedagog och sagoberättare om vartannat och om sanningen ska fram så går det åt en del kaffe för att klara av det. Jag beundrar verkligen alla förskolepedagoger som gör detta varje dag med många fler barn än två!

Utvecklingssamtalet igår innebar bara lovord för lilla prinsessan. Hon är snäll, duktig, framåt, intresserad, engagerad osv. Hon har några bästisar, men kan leka med vem som helst i gruppen, äter bra och verkar trivas som fisken i vattnet. Sånt är ju alltid kul att höra som förälder.

Jag har precis hittat filmen Home på Netflix så jag hoppas få ett par timmar i någorlunda lugn efter lunch. Då brukar det passa bra att varva ner med en film.

Vad gör ni idag?

Annons

En vardag rullar igång

what you do today(Bildkälla)

Så är vardagen igång igen och med den kommer pusslandet. Det har inte gått helt smärtfritt, men det rullar på vare sig man vill eller inte.

Första lämningen på förskolan var jobbig. Det var bara nya barn där ( en som grät massor efter sin mamma) och ny fröken och jag märkte direkt att båda de små var väldigt reserverade och när vi tagit av ytterkläderna så började lillprinsens underläpp darra. Han ville att jag skulle ta av mig och följa med in och blev ledsen när jag gick. Tydligen hade han varit ledsen och frågat efter mig under dagen också.

Dag två gick det lite bättre, men han ville fortfarande att jag skulle stanna och blev lite ledsen när jag skulle gå.

På kvällarna är barnen (framför allt lilla prinsessan som inte sover middag) trötta och gnälliga och exploderar för minsta lilla. Mammahjärtat gråter. Jag vill inte ha mina barn på förskolan så långa dagar och stressa som en idiot för att passa bussar efter lämning. Men känner att man inte räcker till, varken som mamma eller på jobbet. Inte kul!

Jobbet ja – första dagen gick som i en dimma och det var segt. Dag två jobbade jag på som om jag inte varit hemma en dag… det sitter i ryggmärgen kan man säga!

Jag och maken måste sätta oss ner och fundera på hur vi ska lösa detta. Han byter jobb på måndag och man marscherar kanske inte in första dagen och säger att man vill gå ner i arbetstid… vi får se vad vi ska hitta på.

Hur har ni gjort? Har ni några tips?