Usch, ibland har man en sån där morgon… när allt går fel. Älsklingen hade glömt att ställa larm till i morse och jag vaknade 20 minuter efter vanlig tid (fast det kunde ju varit mycket värre). Lilltjejen var trött och hungrig och inte alls med på att skynda sig. Ju mer vi tjatade, desto värre blev det.
När man är stressad är det inte alltid man kommer på att man sparar mycket tid på att ta två minuter och krama om varandra istället för att springa runt som yra höns och med höjda röster stressa på varandra. Idag hade det nog gjort underverk för lilltjejen…
Det hela slutade med att vi kom iväg till jobbet ca 10 minuter försenade och lämnade lilla E på fritids med tårarna fortfarande hängande i ögonfransarna. Usch! Gissa om jag känner mig som världens sämsta mamma idag?! Detta kommer jag nog inte att kunna skaka av mig på hela dagen. Jag längtar redan hem till i kväll när jag kan krama om henne och kanske gottgöra att jag är en sånt mammamonster ibland.
Hoppas att ni andra haft en bättre morgon än jag!
Annas fotnoter 